SLIPKNOT: Recension + galleri från Scandinavium 20160120 (med Suicidal Tendencies)
Det är en “stå i mitten av brallorna”-kväll i Göteborg och allas näshår ser ut som videungar. Det är Slipknot på Scandinavium och innan det bär av dit så värmer jag själv upp mina tundraliknande knäskålar med lite tequila på Rockbaren samtidigt som en tjej säger till mig nio gånger att inte stjäla hennes handväska, för att sedan förslå att vi skulle ha sällskap till gigget. Det blev ett sjungande tvär-nej på den inviten och jag förblev Han-Solo på läktaren innan redaktionsledningen vinkade ner mig till ståplats där en konsert av det här slaget skall avnjutas.
Slipknot äntrar scenen och hela publiken jublar. Det är ett band som varit med länge och trots att frontmannen Corey Taylor kan se liten ut på scenen så täcker hans aura och karisma hela arenan. Publikkontakten är suverän och man märker att Slipknot är ett band som verkligen älskar sina fans. Jag tog tempen på lite åskådare och hörde av flertalet att Slipknot är ett band som man nödvändigtvis inte behöver lyssna på för att älska live. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Ibland slutade jag lyssna på själva musiken bara för att åtnjuta det sjuka spektakel som Slipknot faktist är. Ett sjukt bra sådant!
Trots gedigen kontakt med publiken så lyftes dock inte stämningen till vad den borde varit. Kanske var det vädret, kanske var det lokalen, kanske faktumet att folk var trötta och panka i slutet av årets fattigaste månad. Men tyvärr så lyckades publiken inte riktigt tina upp och jag kan inte sätta fingret på varför. Spelningen var suverän men sjävklart är den där perfekta känslan över ett gig just symbiosen mellan bandet och publiken och den klaffade inte riktigt ikväll. Att rabbla låtar, bra ljud och dylikt känns tradigt. Slipknot är ett band som alla borde uppleva live minst två gånger! Corey Taylors röst är så imponerande och växlingarna mellan rensång och skriken från helvetets botten får en att undra om mannen är en superhjälte som kan göra exakt vad han vill. För det är så Slipknot levererar. Dom gör precis vad dom vill. Och fy fan vad gött det är!
Setlist:
The Negative One
Disasterpiece
Eyeless
Skeptic
I am Hated
Killpop
Dead Memories
Everything Ends
Psychosocial
Wait and Bleed
Duality
The Devil in I
Metabolic
(sic)
———–
Surfacing
Left Behind
Spit it Out
