MILLENCOLIN: Intervju med Nikola Sarcevik och Mathias Färm

Millencolin är tillbaka med ett nytt album och känns stabilare än någonsin. Flera av texterna bär spår av det vi ser i samhället idag, både här hemma i Sverige och världen över. Rocksverige tog sig ett långt snack med Nikola och Mathias och betade av en rad olika ämnen, som exempelvis rasism, actionfigurer, politik, skatekulturen och det där med att lyckas hålla ett band intakt under så många år:

“Många band går det ju bra för, men i och med det kan det vara att kanske sångaren och låtskrivaren får en massa mer pengar och då kan det bli skillnader i bandet som kan skapa friktioner och problem. I vårt fall så var vi ju vänner redan innan och hade gått i samma klass sedan ettan, så vänskapen fanns där redan. Och så delar vi lika på allt.”

 

Ska man tolka förstasingelns låttitel  ”Sense and sensibility”, som att ni läst Jane Austen?

Nikola: Ja, eller… jo men det borde man väl svara ja på. Jag känner till henne och boken och hon hade väl redan formulerat det jag ville använda mig av.

Och ett aktuellt ämne, rasism. ”You´re just a racist clown” lyder en av stroferna i låten. Vad kan ni berätta om det?

Nikola: Ja, vad finns att säga om den? Det är väl ganska mycket på tapeten och texterna som jag skrev till skivan, skrev jag under en period i augusti inför valet. Ämnet var givet och idag med de sociala medierna, så får man kanske reda på lite för mycket ibland, om vad folk tycker och tänker. Jag tycker det är jättejobbigt att ge mig in i diskussioner på facebook. Det är det värsta jag vet, för det tar så mycket energi från en och man kan inte formulera sig så som man vill. Jag tog väl tillfället i akt och skrev en text om det istället. Kanske är det lite mer konstruktivt än att bre da ut sig i någon facebooktråd.

Ni som turnerat runt mycket, märker ni av det här i andra länder också?

Mathias: Vi märker ju ingenting när vi är ute och spelar för man är inte en del av det samhället på så vis. Vi spelar och sedan åker vi vidare. Men det är klart att man vet hur det är i andra länder.

Nikola: Kanske inte just rasismen. Man kan se att den finns och i USA kan man ju se att människor gör olika saker och har olika sysslor baserat på hudfärg. Vi kan även se att det är ett tuffare klimat i en del länder i Europa. Sådant märker vi. Rent konkret och tydlig rasism är ju ofta ganska subtil. Sedan får vi väl säga att vår publik i regel har det ganska gott ställt, tror jag.

Mathias: Vi är ju dock punk… Det kan nog skilja sig från land till land. Jag tror dock att vi har ganska lik publik som hårdrocken. I västvärlden är det ju exakt samma sak.

Nikola: Jag tänker på skatekulturen och de människorma har det ju ofta ganska hyfsat ställt. Det är ju medelklass och kanske övre arbetarklass. Äh, jag vet inte… Den subkulturen har ju inte hårdrocken, det här med ”southern California”, men det är konstigt att prata om klass idag. Vi lever i en väldigt globaliserad värld och gränserna suddas ut för vad man kan gilla och tillhöra.

Millencolin-Studio-Hires-4000px[1]

Vad ligger bakom låten ”Silent suicide”?

Mathias: Den handlar lite om religion och det är ju en jävla misär. Den är ju roten till många problem i världen, som jag ser det. Folk tar livet av sig själva utan att veta om det. Det är så mycket skit som rättfärdigats av religion. Sedan tror jag att anledningen till att vi här uppe blivit så sekulariserade är kanske för att vi blivit besparade så mycket misär. Det är mer än 200 år sedan vi var med i ett krig och det har kanske inte funnits ett lika stort behov av religion och det kanske måste finnas för vissa människor för att man ska klara av vardagen. Det är en het potatis.

Nikola: Religionen har blivit, eller har väl egentligen alltid varit, ett verktyg för de som har makten att styra folket. Jag ska inte ta ifrån folk deras tro, deras ”true brew”, men de som har makten har ju använt det som verktyg för att egga upp sitt folk och kontrollera dem.

Är ni mer politiska nu?

Mathias: Ja, kanske i musiken.

Nikola: Ja, texterna har nog blivit lite mer tydligt politiska och från att ha handlat om psykologiska grejer, så är det kanske mer nu om hur samhället fungerar och hur människorna lever sina liv eller hur jag lever och hur jag gör. Men faktum är att på vår första demo, och då hade Sverige gått med i EG, och då förutspådde vi ju vad som skulle hända när vi gick med i EG. Om polaren kenta som sitter på en bänk och är alkoholiserad. Men vi var ju punk och då ska man ju ha en sådan text.

Hur är det med skatekulturen då? Är den lika levande idag som den var när ni började?

Mathias: När vi började åka, runt 1987, då var det kanske andra vågen men efter det har det bara blivit mer och mer kommersialiserat. Det har ju blivit skitstort. När vi började var det en ”hemlig” grej och åka skateboard var det ingen annan som gjorde, men nu är det enormt stort. Det har bara blvit mainstream av hela grejen. De har ju X-Games i USA och det är ju som OS och det finns massor av pengar i det. Undergrounddelen av det där är väl i stort sett försvunnen och det har bara blivit vanligt att åka skateboard. Istället för att det är en fluga som är cool, så är det bara en grej som folk gör idag. Jag ser väl inte det som en ond grej, utan det är bara så det har blivit.

När ni väl började, kom musiken först eller var det skatboardgrejen?

Mathias: Vi skateboardade nog först.

Nikola: Det var så vi kom in på den här typen av musik, men vi lyssnade på musik innan vi kunde åka skateboard. Jag älskar ju KISS och lyssnade mycket på Iron Maiden, men i min värld försvann de ju när grungen kom. Jag köpte varenda skiva fram till ”Somewhere in time”, men sedan tröttnade jag. Min granne sa att han skulle på Maiden på Ullevi och vi började snacka, men sedan insåg jag att han hade ju inte en enda skiva med dem. Han hade aldrig hört dem. Det säger ju någonting, men exakt vad det säger vet jag inte.

Mathias: Men Maiden är ju större nu än de någonsin varit. Det är ju kanon, men när hände det? Man får sms från barndomspolare som säger att de är på Maiden. (skrattar) Men åter till frågan. Intresset för att vilja spela musik kom nog från skatboarden och de personerna man omgav sig med. Många hade ju band och i och med Studieförbundet och liknande, så var det så enkelt att starta band. Man kunde starta ett band och låna instrument. Det var ju unikt och så jävla bra. Det var bara att prova och var det inte roligt fick man göra något annat. Det var helt suveränt. Musiken vi var intresserade av hörde vi i skateboardfilmerna. På den tiden fanns inte internet och det kunde vara svårt att hitta musik, så man fick ju ställa fram bandaren framför TV´n och spela in musiken du gillade från  videos. Ibland kom man hem från Tyskland och hade hittat en skiva med exempelvis Bad Religion. Det var ju som en trofé och det var jävligt coolt.

Millencolin-Vamos-4000px[1]

När kände ni för första gången att det faktiskt skullle funka som band?

Mathias: Det var väl runt ´94 någon gång…

Nikola: Det var väl Bergslagsrocken ´93? Då hade vi släppt två EP´s och aldrig spelat någon festival. När vi spelade på den festivalen var det kaos. De hade satt oss på ett lastbilsflak för arrangören trodde väl inte att vi skulle dra så mycket folk. Det var ren kalabalik och då fattade jag. Det fanns två större scener som vi kanske borde spelat på istället. Sedan insåg vi att det var medlemmar från Refused och folk från Luleå och hela landet i publiken. Vi fick kommentarer från de där banden vi såg upp till, amerikanska band som exempelvis NOFX och då märkte man ju att ”Shit, de pratar med oss.”

Inom hårdrock är det mycket snack om att allt ska vara ”true”. Är det liknade inom er genre?

Mathias: ”True brew”! (skrattar) Nej, vi har ju hållit på i 23 år och vi är ett band som har en lång och djup historia som är så etablerad från början. Jag tror inte det är så många som skulle ifrågasätta om vi är true eller inte, men på den tiden då vi började var det sjukt mycket sådant. ”Kolla trummisen har dubbelpedal när han spelar D-takt! Vad är det? Det kan du ju inte ha.” Men vem bryr sig om sådana små petitesser, som veilket instrument man har när man spelar?

Nikola: När vi började var det ju extremt mycket åsikter om vår musik. Med de tre första skivorna var det mycket sådant; ”Varför låter inte nya skivan som förra skivan?” Det var mycket åsikter. Det är lite som; ”Varför är du inte exakt samma person som du var för 20 år sedan?” Helt sjukt.

True_Brew_omslag[1]

Tillbaka till ert nya album då. Vad ligger bakom titeln ”True brew”?

Mathias: Det är den rätta ingrediensen, eller vad man ska säga? Vi har haft samma medlemmar i bandet sedan vi startade och det är vi tillsammans som gör det. Det är mångfaceterat det där.

Nikola: Det är många bottnar i det där. Det har gått sju år sedan förra skivan och det har väl tagit den tiden för oss att hitta de rätta ingredienserna. Vi har kanske tvekat, men vi tror någonstans att vi gör det på rätt grunder och vi har valt bort andra saker för att göra det här. För oss känns det väldigt ”true” och vi ville verkligen göra den här typen av skiva. Vi behövde en sådan här skiva. Vi känner att vi har varit ärliga mot oss själva. Vi kunde ju gjort en skiva för tre år sedan och det hade kanske varit mest kommersiellt riktigt, men vi gjorde inte det utan lyssnade på oss själva och på så sätt är vi ”true to ourselves”.

Mathias: Sedan är det lite av den här DYI-faktorn so vi har. Vi har gjort… ja självfallet har vi gjort låtarna själva (skrattar), men vi har producerat själva och vi har spelat in den själva med hjälp av Jens Bogren och Erik har gjort omslaget. Vi kan mycket och att göra et själva genomsyrar vå karriär också. Det är kul att kunna göra det och det är ”true” det också.

Kommer det ett Millencolin-öl nu, apropå “brew”?

Mathias: Många snackar om det. Ölnamnet är ju klart för ölet, om man säger så. Den känns lite vattnad den grejen så vi tar det lite lugnt, men öl är ju gott. (skrattar)

Nikola: Vi har ju ingedienserna och många snackar om det. Visst, vi borde göra ett öl och har pratat om det också men vi får väl se när det blir.

Som band måste du utvecklas för din egen skull, men samtidgt ska du slåss mot många fans som vill att bandet ska behålla sitt sound. Det måste vara svårt som musiker att balansera, att både hitta nya fans, men även behålla de gamla?

Nikola: Men samtidigt kan man ju undra hur kul det skulle vara om alla skivor lät likadant? Se på KISS, som gick från ”Destroyer” (1976) till ”Unmasked” (1980) till ”The Elder” (1981) Helt olika skivor. De är ju duktiga med den kommersiella biten och så, men man kan inte ta ifrån dem deras låtskrivartalang. Det är ju en rejäl låtskatt.

Mathias: Men ”I was made for lovin´you”, vad är det för en låt? Det är ju helt sjukt. Det är asroligt, men så jäkla sjukt när man tänker på det.

Vad är det som gjort att ni lyckats hålla ihop bandet under så lång tid? Ni måste ju också ha haft problem?

Mathias: Jag tror att en viktig grundsten är att vi känner varandra väldigt bra, men sedan även att det har gått bra för oss. Går det bra och du har framgång, då orkar man kanske lite mer, jämfört med om det inte går så bra.

Nikola: Många band går det ju bra för, men i och med det kan det vara att kanske sångaren och låtskrivaren får en massa mer pengar och då kan det bli skillnader i bandet som kan skapa friktioner och problem. I vårt fall så var vi ju vänner redan innan och hade gått i samma klass sedan ettan, så vänskapen fanns där redan. Och så delar vi lika på allt.

Millencolin-LOOK-4000px[1]

Gör ni det fortfarande, oavsett vem som bidrar till låten?

Mathias: Visst kan man tycka saker om det, men det är ändå bäst så. Att dela lika på allt känns som en viktigt grundsten. Det känns jävligt bra att göra så.

Nikola: Många låtar går ju i C, G, A-moll, F och vårt band är som de fyra ackorden. Kanske spelar man C lite mer och G kanske man spelar minst av allt, men G håller ihop det hela. Alla bidrar, men sedan gör vi ju olika saker. Jag och Mathias har ju hållit på med låtskriveriet och Erik gör allt det grafiska och han sliter som ett djur och Larzon gör sina grejer.

Har det funnits en specifik period då det varit mer kämpigt än vid något annat tillfälle?

Mathias: I början, de första två åren, så hände det så jävla mycket och det bara rullade på. Vi var överallt över hela världen och då blev vi, kanske inte hunsade, men vi visste inte så mycket utan körde bara på.

Nikola: Jag satte ju ner foten sedan och sa att jag inte ville turnera mer. Vi hade alltid saker bokade och vi skulle turnera och det fanns inget slut på det. Det var nog jobbigt som det var att åka runt fyra personer och sedan inte veta när ”semestern” skulle komma. Jag tror också att det är väldigt viktigt att man reflekterar och värderar vad det är man håller på med. Är det här vad vi vill göra? De tankarna malde mycket i mitt huvud, vill jag verkligen göra det här? Jag sa ifrån och jag ville ha en paus, men alla var ju inte med på det. Jag försökte även vara ärlig och säga att jag visste inte hur länge vi skulle pausa, men samtidigt lever vi ju på det och det är jävligt svårt att sluta också. Det hela resulterade i att vi var ifrån varandra i ett halvår, innan vi tog beslutet att vi skulle göra en ny skiva. Jag visste inte ens om jag ville spela i bandet, men insåg ju att spela är rätt kul. Efter det spelade vi sedan i flera år utan den där pressen egentligen, att vi måste göra någonting. Det är en klyscha, men vi hittade tillbaka till skaparglädjen.

Mathias: Just den tiden var det roligare än någonsin att spela live och nu känns det som att vi är bättre än någonsin på det.

Nikola: För mig är det väldigt viktigt att reflektera och jag vill göra saker av rätt anledning och inte bara köra på. De stora framgångsrika företagen gör ju på samma sätt. De måste utvärdera vad det är de håller på med. Den första stora krisen var då, men sedan kom vi tillbaka ett år senare med vår mest framgångsrika skiva. Den andra krisen var väl efter att förra skivan kom ut. En ovisshet över om man skulle fortsätta. Nu har vi gått igenom så pass mycket att vi vet att de här pauserna är nödvändiga.

Mathias: Under hela den här tiden har vi ju levt på det här, vilket är helt otroligt egentligen. Jag har aldrig jobbat på något annat jobb sedan jag gick ut gymnasiet. Det är fantastiskt och då har vi ändå haft möjlighet att ta tid på oss och då har vi exempelvis kunnat göra den skivan vi gjort nu, som jag tycker är den bästa på länge. Då känns det också väldigt intressant för oss och även för lyssnarna. Men sedan är det också så att nu sitter man här med hus och familj och är 35. Att sluta spela är ju enklare när man är 20.

Nikola: Då har man inte heller hunnit måla in sig i ett hörn. (skrattar)

Millencolin-Speakerwall-3700px[1]

Vilken skiva är ni minst nöjd med så här långt?

Mathias: Vår tredje skiva känner jag. Vi turnerade sjukt mycket och när vi skulle spela in så hade vi inte ens tio låtar. Det var kris, men det var tur att vi hade Dan Swanö för han hjälpte en del med att styra upp allt. Det är många som tycker att det är vår bästa skiva, men personligen gillar jag inte den.

Nikola: Det är ju svårt och det är inget man kan se objektivt på, men alla fans har ju en relation till skivan. Det är som när jag lyssnar på KISS och deras ”The Elder”. Folk kan ju spy på den, men när jag lyssnar på den så är det så otroligt starka känslor om hur det var den tiden. Den låter så mycket av sin tid.

Mathias: Vilken skiva tycker du då? (Vänder sig till Nikola)

Nikola: Det är svårt att inte blanda in sin egen relation till den, men den skivan insåg man väl ganska tidigt hur det var med. Vi floppade lite med den i Sverige. Första och andra skivan gick jävligt bra, men sedan kom den tredje och vi åkte till Stockholm och spelade på Studion. Vi hade sålt ut där flera gånger tidigare och nu kom det 70 personer på matinén och sedan kanske 110 på kvällen. Det var verkligen; ”Shit, vad är det här?”

Mathias: men det var väl det bästa som kunde hända oss, för då drog vi utomlands istället. Efter det spelade vi inte i Sverige på tre år. Det roliga var sedan att vi kom tillbaka runt 2000 och då började det gå skitbra i Sverige. Men det går ju upp och ner som sagt.

Vilken är favoritskivan då? 

Mathias: Det är väl ”Pennybridge pioneers”. Det var inget band som lät så då. Det var en ny era och det var en skiva som skiljde sig ganska mycket från det gamla. Den var annorlunda och vi fick väldigt många nya fans och för många är det kanske favoritskivan?

Sedan har ni er lilla maskot, fågeln. Det är ju lite som att leta efter Derek Riggs signatur på Iron Maidens omslag, om än lite lättare.

Mathias: Ja, den har ju hängt med ett tag, men det är kanske inte den coolaste maskoten. Den är dock ganska rolig och den är ju även med på det nya omslaget. Vi har ju alla tatuerat den. Det var någon gång när vi repade och vi tog det sista i bandkassan. Det var väl 150 spänn styck. (skrattar) Det var i augusti ´94, tror jag. Det roliga är att det fanns ingen som helst tanke på det dagarna före, utan det vara jävligt spontant. Och vi var nyktra också. Vi har faktiskt tillverkat actionfigurer av den här fågeln. Eller vi tror att vi har gjort det. Det är en amerikansk, pårökt snubbe som har jobbat med Star Wars-figurer. Han är ”weird” kan jag faktiskt säga. Han har gjort ett par hundra sådana där figurer. Jag tror det var fem år sedan vi började och de är tydligen klara, men det går inte att få tag på honom. Han hör av sig en gång om året, så de finns där borta. Jag tror det finns runt 200 klara och han har gjort en kartong till dem och allt, för den har vi sett, men han bara flyttar runt och har sig. Han har lite ”issues” kan man väl säga. (skrattar) För tre år sedan skulle de vara klara, så vi får se. De kanske dyker upp?

 

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Skivbolaget

Đọc Truyện Ngôn Tình Online
Đọc truyện ngôn tình online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện kiếm hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện tiên hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Tiểu Thuyết Online
Đọc truyện tiểu thuyết gây cấn online cập nhật liên tục
Hướng Dẫn Nấu Ăn các món ăn đặc sản
Khám phá du lịch Việt Nam du lịch giá rẻ
Trang điểm làm đẹp tự nhiên hàn quốc
Trang điểm làm đẹp tự nhiên nhật bản
Review điện thoại sản phẩm công nghệ mới mỗi ngày
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P1 Bro là một dự án mã nguồn mở, cung cấp cho người dùng một giải pháp giám sát hệ thống, phân tích lưu lượng, thay đổi dữ liệu gói tin
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM hỗ trợ triển khai trên nhiều nền tảng hệ điều hành, kiến trúc CPU khác nhau; với phiên bản miễn phí
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM trong việc phân tích dữ liệu gói tin PCAP được thu thập từ dữ liệu tcpdump
bảo mật mạng Các bài nghiên cứu, xây dựng giải pháp mạng, phương pháp tấn công mạng; hệ thống IDS, network security monitoring; tường lửa,…
giới thiệu Intel Edison Các bài viết giới thiệu Intel Edison trong phát triển IoT và bảo mật.
Intel Edison – Wifi và ứng dụng trong mô hình mạng – P5 Intel Edison được tích hợp sẵn tính năng thu, phát Wifi giúp cho người dùng linh động trong việc phát triển các mô hình IoT cho từng trường hợp cụ thể. Trong bài viết này, tôi sẽ thực hiện hướng dẫn các kỹ thuật điều chỉnh và tùy biến mạng Wifi để ứng dụng vào môi trường mạng TCP/IP.
Giới thiệu Intel Edison Intel Edison là một kiến trúc máy tính có kích thước khá nhỏ tương đương một con tem; nó sẽ thay đổi cách nhìn của bạn về hệ thống tích hợp trong tương lai với sự phát triển ngày càng rộng rãi xu hướng IoT.
Intel Edison – Bluetooth – P2 Intel Edison được tích hợp sẵn Bluetooth Smart/Low Energy (BLE) cho phép bạn có thể kết nối đến Edison từ điện thoại thông minh và phù hợp cho bất kỳ dự án IoT nào mà bạn sẽ thực hiện trong tương lai thông qua Bluetooth.
Intel Edison – Tùy biến Bluetooth – P3 Mã nguồn BlueZ được cài đặt trên nền Yocto Linux cho phép người dùng Intel Edison tùy biến mạnh mẽ các thông số bluetooth một cách dễ dàng thông qua các tập tin cấu hình.
Tấn công máy tính Windows sử dụng Responder Việc tận dụng các tính năng phần cứng từ Edison (Wireless, Wired hardware) và tính tương thích mạnh mẽ của Yocto linux đã giúp choviệc phát triển các dạng tấn công trên môi trường đòi hỏi tính linh động trở nên dễ dàng.
Truyện tiểu thuyết tiểu thuyết cập nhật mới
Thủ thuật chương trình
Hướng dẫn làm trang sức tự làm trang sức đẹp và dễ dàng
Giới thiệu SDR – Ứng dụng MATLAB và RTL-SDR trong nghiên cứu sóng vô tuyến SDR cung cấp những khả năng phát triển linh động hơn nhiều so với phương pháp truyền thống sử dụng Crystal Radio Set rtl-sdr

Giới thiệu SDR – Theo dõi thông tin chuyến bay sử dụng MATLAB và RTL-SDR thu nhận tín hiệu ADS-B Automatic Dependent Surveillance Broadcast (ADS-B) là một công nghệ được sử dụng trong việc giám sát vị trí của máy bay khi đang hoạt động trên không. ADS-B cho phép máy bay gởi dữ liệu định kỳ theo khoảng thời gian cố định nhằm thông báo các thông tin như vị trí, độ cao, tốc độ, mã chuyến bay, số hiệu máy bay và các thông tin khác.