EVERGREY: Intervju med Tom Englund

Evergrey är bandet som nästan försvann efter medlemsbyten och  sångaren Tom Englunds utmattningsdepression. Nu är de dock tillbaka med ett nytt album och låter starkare än aldrig förr. Rocksverige kunde givetvis inte låta bli att ringa upp Tom för att få höra hur det står till? Det blev ett långt samtal som täckte allt från nya skivan och utmattningsdepressionen till rosa moln och, hör och häpna, ett bokkontrakt:

“Jag fick faktiskt ett bokkontrakt igår. Jag kan inte säga så mycket om det, men det är med en amerikansk publisher och det handlar inte om att jag ska skriva en roman, utan det är mer i det här poetiska sammanhanget på något sätt. Mycket av det här kommer att baseras runt mina texter genom åren. Jag har ändå skrivit över hundra texter och det är det som de blivit intresserade av.”

 

Det måste ha varit en jäkla resa att ha gått från att nästan ge upp, till att sedan samla kraft och ge ut ett nytt album?

Tom: Ja, det kan man lugnt säga. Det har varit en jävla trip, som också mynnar ut i det vi hör nu. Allt får ju en effekt och man kan egentligen säga att den här resan började innan förra skivan och de problem vi hade med varandra då. Det låter ju som att det var världens största grej, men det var det inte. Det var mest att vi var trötta på att hänga med varandra, i det rent musikaliska, och det blev bara business. Sedan lämnade Henke (Danhage) och Jonas (Ekdahl) bandet och så fortsatte vi andra och de fortsatte på deras håll, men vi var fortfarande polare rent vänskapsmässigt, även om många i media försökte få det till något annat. Det är jävligt gött nu, när vi aldrig har sagt att det varit några problem. Det har varit en jäkla resa och vi har hunnit göra plattor emellan båda två och nu är vi här av en slump, kan man väl säga.

I ett band blir man väl ganska tighta och då är det ju intressant att ni kunnat skilja på vänskapsband och musikaliska band? För en annan känns det mer som att om det skiter sig på det musikaliska planet, då borde det kanske också per automatik, skita sig på det personliga planet?

Tom: Jo, men det var väl det som hände egentligen. Det var där vi hamnade, men samtidigt var vi äldre och vi hade lirat ihop så pass länge att betydelsen av vänskapen var viktigare än det musikaliska, som ändå på något sätt är…inte sekundärt, men i sammanhaget blir det ju det. Det blir viktigare med personer och människor än att spela pentatoniska skalor. Där någonstans hamnade vi och vi visste att om vi bara fortsatte köra det i botten, hade vi aldrig stått här nu och Evergrey hade inte funnits. Det visste vi, så det var inte så svårt att välja. ”Ni får gå det hållet och vi går det här hållet!”

Evergrey glorious

Du nämnde att problemen började innan förra skivan ”Glorious collision”. Hur ser du på den idag?

Tom: Då var det ju de gamla medlemmarna och sedan slutade de till den plattan och då eldade det på lite och man ville visa de gamla medlemmarna att vi fortfarande var att räkna med. Vi har ju sedan spelat med den skivan fram till för några veckor sedan, så den har ju varat ganska länge. Det är ju tacksamt att ha varit med så länge för vi kan ju åka runt och spela både gamla och nya låtar och göra det länge. Jag lyssnade faktiskt på den plattan härom dagen för att jag ville jämföra och se hur jag ser på den och det är också en jäkligt bra platta. Den mottogs också väl trots att det var nya medlemmar och man tänkte att det skulle bli en katastrof, men vi lyckades på något vis få det grandiosa medlemsbytet att passera lite obemärkt och då handlar det ju någonstans till syvende och sist om musiken för folk, vilket jag tycker är helt rätt. När människor är med i ett band och det blir på bekostnad av artisteriet, då tycker jag att man kan göra något annat och det var det vi kom fram till. Det var lite samma sak nu, förutom skillnaden att Mackan (Jidell) var lite ointresserad av att fortsätta i Evergrey, vilket man märkte på hans style och sedan fick Hannes (Van Dahl) ett erbjudande om att vara med i Sabaton och jag var inte råeggad på att fortsätta med Evergrey i hela mitt liv. Man kände att det kanske räcker nu? Jag har gjort det här i 18 år och det får väl vara bra nu? Jag hade varit nöjd med att sluta då och jag tänkte att det var ju klart att Hannes skulle spela med Sabaton, så får han göra allt det jag har gjort, på en bra nivå. Det gjorde han, men då hade vi två gig inbokade och då var jag tvungen att hitta ersättare för de som inte kunde då och då kände jag bara två som kunde de gamla låtarna. Jag ringde dem och frågade, men så kunde de inte för dera platta skulle släppas den dagen. Sedan blev det att deras (Death Destruction) platta blev uppskjuten, så då kunde de spela helt plötsligt. Vi gjorde som förr och satte oss i en van och körde långt åt helvete ner i Hamburg eller Belgien och spelade. Vi upptäckte då att det var gött att hänga med varandra igen och spela tillsammans. Det var ju som att dra på sig ett par gamla goa jeans, som man varit för tjock för och helt plötsligt får man plats i dem igen. Just där och då under själva gigen var det ingenting, men sedan fick vi ett erbjudande från AFM om att göra en ny skiva och då började ju tankarna komma. Sedan kom vi fram till att vi gör det en gång till, efter att vi arbetat ut allt som vi varit irriterade på och nu är vi här.

Du nämnde att du kände att du var nöjd när du var på väg att, så att säga, kasta in handduken?

Tom: Jag såg det inte så, att jag kastade in handduken. Det var mer som att orden var slut. Vad fan gör man då? Det är ju som en fotbollsmatch. Den är slut och man kan ju inte fortsätta att spela själv? Det var inget bittert i det överhuvudtaget utan mer ett konstaterande. Det låter kanske konstigt, men för mig är musik en passion som måste vara påeldad av allt som passion ska vara påeldat av. Intresse, inspiration, glädje och om inte det finns i ekvationen längre då tänker jag att man måste göra något annat, så man känner att man mår bra. Under alla omständigheter till trots, är det helt bisarrt med den nya plattan. Vi har åkt runt och gjort press nu i fyra veckor och vi ska åka till Holland om två timmar och till USA på måndag och fortsätta göra press. Det är första gången i mitt liv som jag har varit med om en presskår som är så enad i sin tanke om vad det är vi har släppt.

Evergrey skog

Då går du omkring på rosa moln nu då?

Tom: Nja, man går omkring och aktar sig för att hamna på de där jävla rosa molnen, för det finns alltid en känsla med mig som tror att jag lurat någon och nu kommer någon jävel på mig snart! Men det känns sjukt bra!

Det måste ha varit lite av en förlösande känsla att sitta och hålla den fysiska skivan i näven?

Tom: Jo, men vi är inte där än. Det momentet för mig, hamnar jag i när fansen har den i handen. De har hört singeln och sett videon och då är det det jag suger i mig, ”Fan vad gött att de älskade den åtminstone!” När plattan är släppt är den liksom inte vår längre utan då är den världens, på något sätt, och då kan man känna den där förlösande känslan av ”Fy fan, det gick ju bra!”

Var titeln ”Hymns for the broken” en självklar sådan som kom snabbt i själva arbetet?

Tom: Nej, det kan man väl inte säga. Däremot var essensen av vad jag menade med den meningen ganska självklar för mig och har varit det ganska länge. Jag har alltid sett Evergrey som ett forum för att skapa gemenskap. Många har misstolkat oss på ett sätt och trott att vi har suicidhyllningar i låtformat och det är ju inte det som det handlar om för oss. Det handlar mer om att vi berättar en story som vi själva varit med om och som andra människor kan dela på något sätt. I videon ”King of errors” bär jag en flagga som det står ”From solitude to multitude” på och det är lite så jag känt att jag tagit mig, lyrikmässigt, från ensamheten till någonting som faktiskt uppskattas av många i världen och det är ett schysst forum att vara i. ”Broken” är ju egentligen ett epitet som är omvärldens namn på oss som befinner oss i den här cirkeln av gemenskap, kan man säga. Det behöver inte vara Evergrey-fans, utan det kan vara hårdrockare i största allmänhet. Något som ibland ses som lite avvikande.

Evergrey hymns

Den mänskliga kampen ligger ju rätt i tiden nu om man tänker på det politiska klimatet i Sverige.

Tom: Ja, eller i världen. Egentligen handlar det om min personliga kamp och min inre revolution och mina strider och barriärer och allt som försigår på ett slagfält egentligen. Det som är skönt med storyn är att det går att anamma i Israel eller Palestina oavsett på vilken sida av gränsen du befinner dig eller Ukraina eller om du har skilt dig från din fru. Känslan av hopplöshet och förtvivlan och osäkerhet. Allt det som innefattas i den kategorin av ord, den vill man gärna ha förståelse i när man befinner sig där och det är väl det jag känner att vi försöker erbjuda. Eller, vi delar en bild som man kanske kan nyansera att man inte är själv i, utan det finns alltid några människor som också känt samma sak eller värre saker eller annorlunda saker.

Sitter du och skriver ner tankar lite då och då eller sker det bara i samband med ett nytt album?

Tom: Den här plattan har varit ganska speciell och det har varit att jag skriver förutsättningslöst, bara för att jag ska få tömma sinnet på detaljer. Jag fick faktiskt ett bokkontrakt igår. Jag kan inte säga så mycket om det, men det är med en amerikansk publisher och det handlar inte om att jag ska skriva en roman, utan det är mer i det här poetiska sammanhanget på något sätt.

På engelska då?

Tom: Ja, det blir på engelska, så det blir helt bisarrt att man sedan kan göra pre-orders via Barnes and Noble. Du är den första i världen som får höra det. Mycket av det här kommer att baseras runt mina texter genom åren. Jag har ändå skrivit över hundra texter och det är det som de blivit intresserade av. Framförallt säger de att de blivit imponerade av hur jag, som inte har engelska som modersmål, lyckas måla upp världen på ett sätt som gör det förståeligt för människor som återigen befinner sig inom den här cirkeln av, inte depression, men människor som har det tufft. De är intresserade av det och att man sedan då ska hamna i det bakomliggande och vem man är och att det kanske finns en annan sida än artisten som bara gör musik. Jag vill inte säga att det blir memoarer, för det är inte det som är intressant utan det blir ett nytt forum för att uttrycka det man gör musikaliskt och inte bara då i musiklyrik utan i dikt eller poesiform. Jag har inte fattat det riktigt än utan går bara här och håller i kontraktet. Tanken är väl att det ska vara en spinoff-effekt på den här plattan.

Evergrey-3-1100x733

Är det inte en liten balansgång kring gränsen för utelämnandet? Hur mycket man ska lämna ut av sig själv?

Tom: Jo, jag förstår, men jag är på andra sidan av den gränsen nu och jag var på den andra sidan gränsen för två veckor sedan då jag inte riktigt visste om jag ville tala om vad skivan handlar om. Jag har kommit till sans någonstans med att inse att världens problem idag, som i ”King of errors”, att vi porträtterar oss själva som coola och överlägsna och bra och lyckade, medan vi hemma på kammaren kanske sitter och är det motsatta. Den här skivan handlar egentligen om min utmattningsdepression från förra skivans släpp fram till idag och allt ifrån den diagnostiska världen till alla psykologiska diagnoser och den där uråldriga ilskan som alltid bor inom mig och alla barrikader jag måste bryta ner i huvudet för att jag ska nå någon annanstans än att vara den personen. Vad som är viktigt för mig är att vi talar om psykisk ohälsa. Det är så oerhört närvarande för nästan alla som existerar, men det är ingen som pratar om det utan vi gömmer undan det och erkänner det inte ens som en riktig ohälsa.

Alla känner nog någon nära som haft likande problem. Jag antar att du fått professionell hjälp?

Tom: Jo, jag fick det till slut när det gick så långt att jag inte riktigt löste situationen och då var jag tvungen att göra något annat, men jag förstod aldrig riktigt att man var tvungen att få hjälp. Det hade jag ingen tanke på utan man är högpresterande hela tiden, vilket man är i många yrken, men just i det här blir det på så många plan – hur man ska se ut, hur man ska vara och man befinna sig i alla digitala forum i hela världen, hela tiden. Det tycker jag ju egentligen är rent förkastligt, men vad fan gör man? Man arbetar sig ner till botten och så kommer man till sans när man mår så dåligt att man inte löser det längre.

Kan du se en viss förståelse i Metallicas ”Some kind of monster” och att man tar hjälp av en psykolog?

Tom: Ja, det förstår jag absolut. Det är ju en så stor apparat att den är inte ens beroende av dem riktigt. Den kommer ju rulla på av sig själv och kommer att rulla på i tio år till utan att Metallica släpper en fis. Man ska ju komma ihåg, oavsett vilken nivå man är på, att man lägger ett ansvar på sig själv gentemot sina fans och det är det jag tror de försökte respektera, som produkten, varumärket, monstret, som de själva varit med och tagit fram och önskade skulle gå så bra som möjligt. Men man förbiser sig själv i den där produkten. Det blir sekundärt att se till sig själv och man matar monstret helt enkelt och det var ju det de gjorde också.

Evergrey-5-1100x733

Valet av Jacob Hansen (Amaranthe, Hatesphere) som producent? Gick du igenom flera namn eller tänkte du dig honom direkt?

Tom: Du, det som är så roligt med det här och man kan säga vad man vill… jag har absolut ingen religiös tro överhuvudtaget, men däremot tror jag på tilltro på något sätt. Inte ödet, men någonting tror jag på, så när utöver det jag har framför mig. Jag gick från att inte vilja göra Evergrey till att helt plötsligt ha en Evergrey-skiva i handen och med de gamla medlemmarna dessutom. Jacob Hansen såg jag en dag på facebook och skrev till honom ”Tjenare, fan vad grym du är!”. Jag gjorde en platta med bandet EpiSode där jag skrev hälften av musiken och han mixade den. Jag var inte mer involverad än att jag skrev några låtar och pratade aldrig med honom. Det visade sig att han var ett Evergrey-fan och han sa att han skulle älska att göra en skiva och säger man att man älskar någonting, så har man redan vunnit. Den förutsättningen går ju inte att knäcka, så han fick göra det och jag har svårt att se att vi skulle jobba med någon annan någonsin igen. Jag har aldrig träffat någon som förstår mig till hundra procent, förutom Patric Ullaeus (videoregissör ”King of errors”), men Jacob Hansen gör det.

Alla bitar faller på plats nu?

Tom: Ja, det är de där rosa molnen man ska akta sig för. (skrattar) Det är det som är coolt, för jag njuter av varje dag nu. Jag njuter av att vara i London eller i Hamburg eller i Paris. Det känns jävligt coolt med sin tionde platta, eller vad det nu är?

Den gamla klyschan säger att man inte blir yngre och man måste ju inse att även om man har de där mörka dagarna, så har man bara det här livet och man måste ta vara på det.

Tom: Ja för fan och det är därför jag nosar på alla hörn och kanter jag kan. Allting är relativt. Vad är lycka och vad är att vara framgångsrik? Framgångsrik är väl att göra det man vill göra och om man får en miljon i betalning eller tiotusen kvittar, och vi har väl alltid legat på den undre sidan av miljonen. (skrattar) Vi har varit signade på stora bolag hit och dit och fått jättemycket pengar och med vissa plattor har vi fått sämre med pengar, men det har aldrig varit att det gått mycket sämre. Det dippade inte ens på förra skivan, mer än personligen då.

Det måste vara lite konstigt att vara i den branschen du är? Albumet som så försvinner, alla lyssnar bara på musik via Spotify?

Tom: Jo, om man då inte avsäger sig omvärldens tycken i mångt och mycket och det har ju vi fått lära oss göra. För mig handlar det ändå om artisteriet och musiken och då spelar ingenting någon roll. Du kan ju släppa skivor ändå även om du inte tycker omslaget är viktigt. Jag tycker det är viktigt. Nu släpper vi den här plattan på två eller tre olika vinylformat och det gjorde vi ju inte i början. Då fanns ju inte vinyl, men nu börjar det komma tillbaka. Vi släppte vår första skiva ´98 och då fanns det inga som ville ha den på vinyl utan då var det CD och nu kommer Spotify. Det som jag kan tycka är tråkigt med Spotify är att folk kanske inte lyssnar på låtarna i den ordning som man själv har komponerat för albumet, men ska man överleva rent kognitivt och själsmässigt får man faktiskt ge upp det där? Man får väl vara glad att folk bryr sig överhuvudtaget. När vi släppte videon till ”King of errors” och fick 800 eller 1000 kommentarer inom loppet av fyra timmar, bestämde jag mig för att läsa varenda jävla kommentar för min fru, så det gjorde jag. Jag läste allting och till slut, ska jag villigt erkänna, så kom det tårar för jag blev så jävla berörd av att det kan betyda så mycket för människor och utöver det skiter jag fullständigt i omvärldens omorganistaion av musikvärlden i stort. Det handlar om passionen för musik för mig. Jag blev också förbannad när internet och nedladdning och skit kom, men nu har jag omarbetat den tanken till att det kanske handlar om att vi nu når ut till fler människor på ett enklare sätt? Det var ju alltid dit vi ville komma förr, ”Hur fan ska vi nå ut?”.

Jag läste att det tog tio dagar att spela in videon? Hur mycket av det var Patrics idé och hur mycket var din?

Tom: Jag tror faktiskt att det var elva. Sanningen är den att vi sökte tillstånd för att vara på den där jävla kranen för åtta år sedan. Och nu fick vi tillstånd. (skrattar) Det kom precis när vi skulle spela in skivan och sedan skulle de sälja kranen till någon annan. Den idén var min och Patrics från början och de andra mer tematiska grejerna kommer visas mer i nästa video. Det är ju Patrics hantverk och min vision. Vi kompleterar varandra jävligt bra där. Nu har vi Patric, Jacob Hansen och oss, så det är ganska många komponenter som spelar i samma lag nu.

Och ett bokkontrakt på det.

Tom: Ja, det kan jag inte ens ta in. (skrattar) Det får jag ta in ikväll.

 

Av: Niclas Müller-Hansen

Foto: Patric Ullaeus

 

 

 

Đọc Truyện Ngôn Tình Online
Đọc truyện ngôn tình online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện kiếm hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện tiên hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Tiểu Thuyết Online
Đọc truyện tiểu thuyết gây cấn online cập nhật liên tục
Hướng Dẫn Nấu Ăn các món ăn đặc sản
Khám phá du lịch Việt Nam du lịch giá rẻ
Trang điểm làm đẹp tự nhiên hàn quốc
Trang điểm làm đẹp tự nhiên nhật bản
Review điện thoại sản phẩm công nghệ mới mỗi ngày
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P1 Bro là một dự án mã nguồn mở, cung cấp cho người dùng một giải pháp giám sát hệ thống, phân tích lưu lượng, thay đổi dữ liệu gói tin
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM hỗ trợ triển khai trên nhiều nền tảng hệ điều hành, kiến trúc CPU khác nhau; với phiên bản miễn phí
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM trong việc phân tích dữ liệu gói tin PCAP được thu thập từ dữ liệu tcpdump
bảo mật mạng Các bài nghiên cứu, xây dựng giải pháp mạng, phương pháp tấn công mạng; hệ thống IDS, network security monitoring; tường lửa,…
giới thiệu Intel Edison Các bài viết giới thiệu Intel Edison trong phát triển IoT và bảo mật.
Intel Edison – Wifi và ứng dụng trong mô hình mạng – P5 Intel Edison được tích hợp sẵn tính năng thu, phát Wifi giúp cho người dùng linh động trong việc phát triển các mô hình IoT cho từng trường hợp cụ thể. Trong bài viết này, tôi sẽ thực hiện hướng dẫn các kỹ thuật điều chỉnh và tùy biến mạng Wifi để ứng dụng vào môi trường mạng TCP/IP.
Giới thiệu Intel Edison Intel Edison là một kiến trúc máy tính có kích thước khá nhỏ tương đương một con tem; nó sẽ thay đổi cách nhìn của bạn về hệ thống tích hợp trong tương lai với sự phát triển ngày càng rộng rãi xu hướng IoT.
Intel Edison – Bluetooth – P2 Intel Edison được tích hợp sẵn Bluetooth Smart/Low Energy (BLE) cho phép bạn có thể kết nối đến Edison từ điện thoại thông minh và phù hợp cho bất kỳ dự án IoT nào mà bạn sẽ thực hiện trong tương lai thông qua Bluetooth.
Intel Edison – Tùy biến Bluetooth – P3 Mã nguồn BlueZ được cài đặt trên nền Yocto Linux cho phép người dùng Intel Edison tùy biến mạnh mẽ các thông số bluetooth một cách dễ dàng thông qua các tập tin cấu hình.
Tấn công máy tính Windows sử dụng Responder Việc tận dụng các tính năng phần cứng từ Edison (Wireless, Wired hardware) và tính tương thích mạnh mẽ của Yocto linux đã giúp choviệc phát triển các dạng tấn công trên môi trường đòi hỏi tính linh động trở nên dễ dàng.
Truyện tiểu thuyết tiểu thuyết cập nhật mới
Thủ thuật chương trình
Hướng dẫn làm trang sức tự làm trang sức đẹp và dễ dàng
Giới thiệu SDR – Ứng dụng MATLAB và RTL-SDR trong nghiên cứu sóng vô tuyến SDR cung cấp những khả năng phát triển linh động hơn nhiều so với phương pháp truyền thống sử dụng Crystal Radio Set rtl-sdr

Giới thiệu SDR – Theo dõi thông tin chuyến bay sử dụng MATLAB và RTL-SDR thu nhận tín hiệu ADS-B Automatic Dependent Surveillance Broadcast (ADS-B) là một công nghệ được sử dụng trong việc giám sát vị trí của máy bay khi đang hoạt động trên không. ADS-B cho phép máy bay gởi dữ liệu định kỳ theo khoảng thời gian cố định nhằm thông báo các thông tin như vị trí, độ cao, tốc độ, mã chuyến bay, số hiệu máy bay và các thông tin khác.