Nu är det alltså lördag, nationaldag och sista dagen på Sweden Rock Festival 2015! Jag vaknar upp helt förstörd och löftet om att inte dricka varade i cirka sju minuter. Mina vänner vill se Mustasch lira på frukost-tid och jag skiter i vilket och hakar gladeligen på. Att Ralf skulle stå med två svenska flaggor spretande bakom röven och leverera något som mestadels kändes som en svensexa på Skansen, var jag varken full nog för eller beredd på. Det bästa med lördagens “mustasch” va att när man tröttnat kan man bara raka bort den. Skönt nog gick Hardcore Superstar upp en kvart senare och smiska mig i fejset med en bra jävla spelning som gjorde att allt smakade bättre efter det! Jag beger mig därefter till presstältet för att lobba lite med mina kollegor på Rocksverige och stångas över hur lösa tyglar jag faktiskt hålls i. Smaka bara på den här konversationen med vår chefredaktör:
– Coffe, du har inget seriöst att skriva idag va? Bara krönika?
– Jo fan! Jag har ju Gojira! Men jag kan ju inte ett skit om dom så det känns sådär.
– Skit i dom om du vill det. Eller så skriver du om en ny upplevelse bara!
– Schyst! Är det ok om jag blir svinfull i vippen medan Judas Priest lirar och skriver om mitt perspektiv från baren?
– Självklart!
Med denna enorma generositet kände jag inget annat än att göra hela mitt team på RS nöjda och faktiskt leverera både Gojira och Judas!
Vad hände sedan?
Jag blev i vanlig ordning skitfull! Gojira såg jag 20 sekunder på kanske tre låtar! Eller va det tre sekunder på 20 låtar? Inte fan vet jag! Jag fick lite ångest och lovade mig själv att ändå lösa Judas Priest-löftet! Såg någon mig i vippen under Judas? Nej! Allt jag minns är att jag står med tio gubbstora pommes intryckta på tvären i käften med bearnaisesås över hela hakan och skriker “Yeah! Nu kommer hellbent for leather!”. Där har ni min Judas Priest recension! Jag minns dock att Halford sjöng bra, jävligt bra! Jag vill även minnas att jag smuttade lite på The Darkness innan fyllan gungade mig tillbaka mot campet och jag prompt skulle ha en pizza! En HEL pizza! Den löste vi gratis och jag orkar inte förklara hur mer än att jag definitivt lider av fyllekleptomani! Inte nog med att pizzan skulle smaka gratis. Jag skulle även ha lite donuts till den! Jag skämtar inte! Återigen smyger jag mig in bakvägen i jakt på ytterligare en säck med dessa små smurfkransar. Tyvärr så var nu säkerheten sjukt uppgraderad, men jag kom hur som helst undan med två stycken drickor till min redan betalda middag! Att jag en timme senare smyger runt olika stånd på jakt efter en back chips att stjäla, men istället kommer hem med en mosbricka som flygbombats av tzatziki, får ni läsa om nästa gång!
Även att jag återigen mötte Chris Åströms nerpissade polare och att jag numera är medlem i en trio som går under namnet “Jon Bon Onion”. För just nu i skrivande stund måste jag avsluta och återgå till det som startade hela den här jävla cirkusen! Våran van! Minns ni första krönikan om hur Alex väckte mig 05:11 om att “horbilen” inte startar? Nu fick jag precis ett mess med texten “Yo! Lamporna på din van står och lyser!”. Kanon Alex! Det gör säkert skiten ännu mer lättstartad! Hoppas fan för din skull att jag har en extranyckel din jävla röv!
Stay Evil!
//Coffe Blood
(Red. anm. Såhär såg Gojira och Judas ut Coffe. Kan folk fota hela giget med mobilkamera och missa allt det goa kan du supa skallen i bitar och kolla på bilder efteråt och ändå minnas betydligt mer. Bam!)
Foton: Therés Stephansdotter Björk