De småländska riffmakarna i Bullet har nyligen avslutat en europaturné och ska nu även ge några konserter här hemma i Svedala. Rocksverige fick möjligheten att stämma av läget med tre av killarna och det bjöds på en och annan kul anekdot om bl a senaste skivomslaget till mästerliga “Storm of blades” och mindre lämpade busschaufförer.
Det var någon snubbe vi hade som körde och jag satt där fram och såg att tempmätaren var uppe på 100 grader. Jag sa till honom, ”Du ska kanske ska ta det lite lugnt!”, och då svarade han bara, ”Det är ingen fara! Den var uppe på 110 grader innan. Det går så bra så.”
Ni lyckades knåpa ihop ett fantastiskt omslag till ”Storm of blades”. Det kan inte bli mer 80-tal. Hur tänkte ni?
Hampus: Vi bestämde ju att plattan skulle heta ”Storm of blades” och vi hade en kniv. Jag gjorde några amatörförsök och fotade kniven, men det såg så jävla tråkigt och dött ut. Vi ville ju få in livet i den med gnistor och så. Det var riktig ångest faktiskt. Vi hade en deadline och jag kunde faktiskt inte sova. Sedan drömde jag och på morgonen var det bara, ”Yes! Så ska vi göra!”. Efter det ringde jag Gustav och vi lånade en kamera, men det var svårt att få till det där.
Gustav: Vi gick ju ut i garaget hemma där jag bor och bara testade på en stenslip, men det blev ju inga gnistor. Däremot låg där en bandslip.
Hampus: Vi lånade en massa fina knivar för att göra något coolt, men vi kunde ju inte sabba dem, så vi tog Gustavs vanliga kökskniv. Kollar man noga så ser man att kniven är helt sönderslipad.
Gustav: Det var sjukt improviserat i slutändan!
Adam: Jag såg bilden och det är inte mycket som gjorts med den egentligen. Det blev ju fan de färgerna och skuggorna som är på omslaget.
Gustav: Just känslan blev väldigt bra. Vi höll på och donade mycket och vi hade den här idén om att vi skulle ta en slip, men sedan var det bara att vi improviserade och testade lite. Vi höll på ett tag och så blev det kväll, solen gick ner och genom garagedörrarna blev reflektionen att det blev det där blåa och i gnistorna fick vi till det där orangea. Det bara blev så och det var en jävla lyckoträff egentligen!
Hampus: Sedan var det att alla foton blev suddiga utom ett, så då sa vi, ”Ok, men då tar vi det!” (skrattar) Det är ju Gustavs hand förresten.
Gustav: Det ser ut som att det är ljussatt med lampor och så, men det är ingenting. Det är bara kvällsljus.
Adam: Sedan kom vi ju på att det bl a är jävligt likt ett av Anvils omslag, men vad gör det? Vi har ju fått till något jävligt snyggt och vi får väl se det som en hommage till de banden. Det passar så jävla bra, för man ska ju se på skivomslaget hur det låter och det tror jag att man gör.
Nu är det lite mer än två månader sedan den släpptes. Hur ser ni på plattan idag? Lyssnar ni på den?
Gustav: Jag har alltid en sådan råångest efter att plattan precis blivit färdig. Då tycker man det är för jävligt. Man har sönderdissikerat allting och det har varit så många alternativ och beslut och man har lagt ner så mycket känslor i det. Man är helt tömd efteråt, så då kan jag inte lyssna på plattan, men nu lyssnade jag faktiskt på den på Spotify under tågresan hit (Stockholm). Nu har man ju fått distans till den och då tyckte jag att det var ett jävla drag! Jag kände mig riktigt nöjd.
Adam: Jag lyssnade mycket på den innan vi drog ut på turnén, precis innan den släpptes, bara för att vi höll på att repa in låtarna. Vi hade ju liksom lag undan dem under sommaren, men då lyssnade jag mycket på den och tyckte att det svängde på ganska bra. Nu har jag dock inte hört den på ett tag.
Känner ni att ni vill gå tillbaka och ändra något?
Hampus: Den här gången var det inte så, men ofta har jag känt att det varit lite smågrejer, men det är skit vilket.
Gustav: När den släppts är man kanske mest bara trött på den.
Adam: Det är ju också ett dokument över precis den tiden när vi skrev den och spelade in den. Det var det bästa vi kunde göra då och så brukar jag tänka när jag upptäcker någonting där man tycker att, ”Det där skulle haft en lite annan knorr!”, men vi kom inte på det då och då får det vara så. Det är ju det som driver en att göra något ännu bättre nästa gång.
Hur ser ni på framtiden? Ibland känns det som att albumformatet kommer att vara borta, även om hårdrocksgenren kanske står lite utanför det där? Ni har ju lagt ner tid på omslag och låtordning och annat? Folk lyssnar via Spotify och trycker shuffle exempelvis?
Gustav: En låt har ju en roll i albumformatet och sedan en roll som enskild låt och det behöver inte vara någon konflikt däremellan.
Hampus: Det är ju sjukt tråkigt med Spotify på många sätt, tyvärr. Samtidigt är det grymt smidigt.
Gustav: Man sitter ju inte hemma långre och gör blandband. Det var rätt kul.
Adam: Det slog mig när jag lyssnade på ett album på Spotify. Något jag lyssnat på 10.000 gånger och man lyssnar ju från början till slut. Då var det att shufflefunktionen var aktiverad och jag blev så jävla förbannad för jag hittade inte den, ”Den här låten ska inte komma efter den här!” Det försvinner ju lite, det här att ett album blir lite som en resa och man lär känna det och det är genomtänkt. Det är lite synd och jag saknar det.
Hampus: De gamla artisterna är ju ganska missnöjda. Vi har ju inte sålt så mycket, så vi får inga stora royaltycheckar, men de som är lite äldre är ju helt knäckta. Det blir ju inga pengar.
Hur känner ni för låtarna som ni aldrig spelar live? De som bara förblir albumspår?
Gustav: Fast de har ju sin roll när man lyssnar på hela albumet. Det finns låtar som vi alltid spelar live för att de är så jävla bra live, sedan är det kanske inte favoriter på just den plattan.
Adam: Det är ju lite så när man plockar ut låtar från det nya albumet, att just den där låten måste vi spela för den kommer bli så jävla bra live och sedan faller de andra lite i glömska. Det är ju svårt, säg ett halvår senare, att plocka in dem i setet. Det händer ju sällan, faktiskt.
Händer det att ni testar låtar inför en turné och så märker ni att det inte fungerar alls?
Hampus: Ja, låten ”Down and out” på ”Highway pirates” (2011) hade vi som singel och vi tyckte den var så jäkla bra och sedan somnade folk bara när vi spelade den. Det gick inte. Det är konstigt.
Adam: Ibland blir det ju inte alls som man hade tänkt sig.
Gustav: Ett band behöver inte vara samma grej på plattan som de är live. Man kan vara ett band live och ett band på plattan. Jag tycker det är helt ok och jag tycker faktiskt att det är bra med sådana band. Det är ju inte helt sälla ett jättebra liveband är ganska tråkiga på plattan eller tvärtom? Jag tycker att ett riktigt bra band ska ha en ”liveversion” av bandet. Vissa låtar lyssnar man bara på när man lyssnar på skivan och vissa upplevs bäst live och så får det väl vara.
Hur länge är tanken att ni är ute på vägarna med ”Storm of blades”?
Gustav: Vi kommer nog vara ganska uppbokade nästa år. Vi har inte så mycket…
Hampus: Koll? (skrattar)
Adam: Om man ser tillbaka så har vi haft en viss arbetsprocess. Vi har släppt skivor med två års mellanrum och det är väl ganska intensivt, sett till band idag. Vi får se när nästa platta kommer?
Gustav: Nu har vi släppt plattan och gjort en europaturné och nu gör vi en sverigesväng. Vår plan sedan efter nyår är att göra grejer vi aldrig gjort tidigare. Vad det exakt är, kan jag inte riktigt säga. Tanken är att spela där vi inte spelat tidigare. Att göra en europaturné till, a second leg, känns inte aktuellt nu.
Det här med att spela i ett band? Jag jobbar måndag till fredag och sedan är det helg. Blir det inte att dagarna bara flyter ihop för er och en tisdag blir som en lördag?
Adam: Så är det ju och det kan fan vara lite tröttsamt, men oftast är det jävligt skönt.
Gustav: Man har ju väldigt mycket ledig tid när man är hemma och så, men man är ju aldrig ledig. Det tror jag är en stor skillnad gentemot de som har vanliga 7-16 jobb. De är ju lediga sedan och jag vetefan när jag kände mig ledig senast? Det är alltid någonting som surrar i huvudet och det ska planeras och tas tag i saker. Särskilt när det är en låtskrivarperiod, då går man runt som i ett jävla töcken och har melodier och trumpump i huvudet hela tiden! Då är det verkligen mos.
Adam: Egentligen känner man sig faktiskt mer ledig fastän det är en intensiv period när man spelar. Det känns mer avslappnade än hela den där skrivperioden och inspelningsperioden. Det frestar på hjärnan så jäkla mycket hela tiden.
Gustav: När man är på turné, och det låter jävligt konstigt, men då lever man väldigt rutinmässigt. Man har aldrig en sådan rutin i livet annars. Man äter faktiskt middag klockan sex när man är på turné. Det händer ju aldrig annars. Då är det bara holabalo hela tiden. Särskilt skrivarperioden, då kan man ju vara uppe hela nätterna och sova hela dagarna under en hel vecka i sträck.
Adam: Man stämplar ju aldrig ut.
Hampus: Man rensar ut. (skrattar)
Er buss, den existerar fortfarande? Har det gått igenom besiktningen?
Gustav: Ja, ja, ja, den rullar.
Hampus: Det är lite kul för jag har en hönsfarm hemma och jag sålde lite ägg till en tant och sedan när jag kom in på besiktningen så var det hon. Hon var så himla nöjd och vi tog ju foto när hon står framför bussen, så det var inga problem. (skrattar) Den står nere i hamnen här nu.
Gustav: Men skrev inte du på facebook att bussen var besiktigad och så var det någon som skrev och undrade, ”Hur fan kan den gamla skrothögen gå igenom?”. Då hade hon kvinnan från besiktningen kommenterat, ”Jodå, bussen är i väldigt fint skick och det är inga problem!”
Jag läste på facebook att ni sökte en chaufför?
Hampus: Jodå, vi hittade en kille. Han är seriös. En alvestabo.
Adam: Det var många som hörde av sig, men det blev en stadig yrkeschaufför.
Hampus: Vi har ju haft en del skräckexemplar. Motorn har kokat och så har man fåt meka i en vecka efter det.
Gustav: Det var någon snubbe vi hade som körde och jag satt där fram och såg att tempmätaren var uppe på 100 grader. Jag sa till honom, ”Du ska kanske ska ta det lite lugnt!”, och då svarade han bara, ”Det är ingen fara! Den var uppe på 110 grader innan. Det går så bra så.” (skrattar)
Av: Niclas Müller-Hansen
Foto av: Therés Stephansdotter Björk
(Bild på buss från bandets fb-sida)