Det är varmt i Blekinge. Galet varmt, men man ska ju inte klaga. Tog redaktören med sig solkräm av något slag? Nej, givetvis inte. Så här långt har skinnet inte blivit rött, men det är nog bara en tidsfråga.
Det första bandet som faller in i mitt synfält är Crazy Lixx. De gör en stabil insats med sin 80-talsdoftande hårdrock. De tillför kanske inget nytt, men vem behöver det? Det funkar bra som det är.
Jag ser några låtar på Dark Tranquillity i stekande sol och säg vad man vill, men det blir inte riktigt samma intensitet när bandet river av sina låtar i solsken. Jag minns med glädje ett gig i ett tält på Metal Town för många år sedan. Ren magi. Nu, not so much, men Göteborg är ju alltid Göteborg.
Buckcherry såg jag för nästan 20 år sedan när de öppnade för KISS. Det jag minns mest av giget är att KISS var sinnessjukt usla. Buckcherry är kul i lagom dos. “Lit up” är en fenomenal liten sak, men det är kanske också allt. De spelar en ny låt, “The Vacuum”, och det låter väl ok, men inte så mycket mer.
Svenska Avatarium däremot är en fröjd. Jennie Ann Smith har en röst som flyter ihop bra med de tunga riffen och extra kul att se Mats Rydström traktera basen. han dyker upp lite överallt numera. Kanske har han dessutom festivalens ballaste hår.
Glenn Hughes ger sig på sitt gamla Deep Purple på Fetsival Stage och jäklar i min låda vilken röst han besitter. Han är 67 år gammal, har snortat mer koks än alla knarksmuggalre i Miami Vice, men rösten är fullkomligt utomjordisk. Fantastisk öppning med “Stormbringer” och sedan en fullkomligt magisk “Might just take your life”. Tyvärr tappar jag lite av intresset när han bränner av sönderspelade “Smoke on the water”, men herregud, mannen är i en klass för sig. Han har dessutom de absolut vitaste tänderna på hela festivalen.
Killswitch Engage bjuder in till party när de har Beastie Boys “Fight for your right” som inledningslåt, men så mycket party blir det inte. Inte vet jag, men metalcore är inte det jag slänger på när det ska förfestas. Jesse Leachs röst verkar dock vara tillbaka i fin gammal form efter diverse problem och operation. “Hate by design” tillägnas Trump och det är ju alltid ett positivt drag. Jag har dock svårt att ta gitarristen Adam på allvar. han studsar runt oavbrutet och det blir mer komedi än allvar över framträdandet.
Jag ser några låtar på Rose Tattoo och Angry Anderson har även han fortfarande rösten i behåll. Jäkligt kul.
Body Count står nog för en av de bästa insatserna under dagen. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Älskar debuten och Ice-T är en kul snubbe, men skulle det funka live? Jodå och jäklar vilket ös. “KKK bitch” sitter där den ska och likaså gör “Drive by” och “There goes the neighborhood”. Extra kul att se hans fru Coco live när hon kryper ut på scenen för att filma dotterns som studsar runt lite. Hon sitter sedan och stendiggar sidan om scen. “Cop killer” är en bra låt och är fullt förståelig i USA, men i Sverige har vi inte riktigt samma problem, vilket gör att “Fuck the police!” skanderandet faller lite platt här. Dock många plus för en kul konsert. Lite kul med snubben i skyddsväst och shotgunreplika som hela tiden står längst fram på vänstar flanken och stirrar stint på publiken. Gott jobb liksom.
Avslutningen med Iron Maiden är naturligtvis magnifik. Dock är det hela bara en upprepning av Stockholmsgiget, men det gör inte så mycket. Rekordpublik på 35000 och folk precis överallt. Bruce imponerar lika mycket denna kväll, som han gjorde i Stockholm. Up the irons!
Niclas Müller-Hansen
