Jag står längst fram och peppen bubblar! Ingen ska få sabba detta! Plötsligt knuffar sig en kille fram med full fart mot scenen och spiller min syrras öl. Alla mina säkringar gick samtidigt och jag fyller min mun med bärs för att sedan sprutlackera hans rygg i hopp om att få honom att vända sig om så ja kan kasta honom åt helvete! Istället ler en annan kille brett och säger:
– Du spillde din öl!
Fem sekunder senare hade jag själv flugit tre meter sidleds och spillt ut resten av bärsen över mig själv. Det breda leendet tillhörde sångaren. Och killen, vars rygg ja spydde ner, var gitarrist. Bägge medlemmar i något av det sjukaste jag sett i hela mitt liv.
Honningbarna!
FÖRNEDRINGSTACOS & MURPHYS LAG!
Det är fredag! Min syrra fyller år och Honningbarna lirar på Pustervik. Jag är så jävla sugen på livet att det kittlar i pungkulorna! Ni vet det där goa kittlet när den ena kittlar rätt och den andra kittlar snett. Lite som ett trasigt flipperspel. Planen är att ha en skön middag med gött häng innan vi dyngar ner oss och drunknar i punk. Syrran spikar tacos på agendan och alla är jävligt sugna på GOD MAT! Vi lägger ett gäng olika köttfria beställningar innan servitrisen nämner att allt som inte är kött är friterat i animaliskt fett. Nederlaget är totalt och det slutar med att vi får beställa tortillas med svamp som kocken flygbombat med åtminstone tre nävar koriander för mycket. Inte ens pommes fritesen kunde dom låta bli att marinera i dödsfonden. Jag undrar varför dom ens serverar skiten i bröd och inte bara fyllde en jävla buffelvagina med grönsaker och sparkade oss i fejset. Vi torkar tårarna med tequila och skojar friskt om Murphys Lag innan vi beger oss mot Dubliners för att förtränga middagen och peppa punken. Det första vi möts av är en plåtskylt med texten “Murphys Law” och en följande beskrivning om hur allt som kan gå åt helvete kommer göra de. Och åt helvete gick de! I stort sett allt, utom en grej.
Honningbarna Bild: Emil Agrell
Honningbarnas spelning gick just så bra som en spelning kan göra! Jag tänker inte ens recensera! Jag är knäckt! Totalt jävla knäckt! Dom tog livemusik till en ny nivå och om du inte sett dom än så ta första bästa chansen att göra det! Att skriva vad dom gjorde och inte, är ungefär som att recensera sin egna förlossning!
• Dom gick upp på scenen
• Dom tyckte på “ON”
• Hela stället blev en jävla tornado
• Jag flög åt helvete som en nerkissad vante!
• Jag såg ljuset, punkt!
Jag sitter just nu i en Van på väg till Örebro för att själv gigga. Jag vet ärligt inte om jag vill spela eller slå sönder hela vår backline och lägga ner efter gårdagens konsert. En sak vet jag i alla fall, att min bakfylla och dödsångest är total. Jag lovade att skriva krönikan i bilen om jag mådde riktigt jävla piss. Så här har ni den! Vill även tillägga att innan jag gick och la mig unnade jag mig själv att stuka plektrumfingret i väggen och sparka hål i min badrumsdörr. Helt jävla briljant! Pallar inte skriva mer nu. Fingret värker röven av mig och jag kommer spy när som helst!
