Bråvalla, fast inte för alla. Ni kanske hörde om min introduktion till Bråvallafestivalen? Förutom att jag endast blev igenkänd som min bloggande flickväns andra hälft på instagram blev jag dessutom misstagen för Kleerup. Mitt egna arbete i skrift och musik verkar ha gått alla förbi och jag hade lika mycket street cred som en tvättbjörn i New York.
Jag skulle vilja inleda med hur jag redan på första giget hällde rödvin över hela mitt helt nya och inte så längre vita linne. Eller hur jag blev så packad att jag inte bara tvunget skulle ha en toast. Jag hittade aldrig toast-ståndet och i nattens ösregn tröttnade min flickvän på den trasiga gps:en i min skalle och tvingade mig att köpa en burgare istället. En burgare som jag sedan sulade på en husvagn för att jag blev så förbannad att jag inte hittade toasten. Hur Veronica Maggios vita skor var snyggast i VIP-en sista kvällen eller att jag faktiskt träffade en harmonisk Jack Black med en frisbee i handen och passade på att tjöta lite musik innan jag gick vilse i botten av en flaska. Men jag ska inleda med en sjuk konversation istället. En konversation som tar plats i pissoaren när jag har kuken i näven och inte känner för att möta nya vänner. Plötsligt står en kille utan tröja och stirrar på mig. Vältränad med ett par fula “Snyggkille.se”-tatueringar lite här och var. Han tar ton:
– Jag är för snygg för den här festivalen.
– Va sa du?
– Jag är för snygg för den här festivalen!
– Skönt! Fortsätt med det och ha en go kväll.
– Har så jävla stor kuk med!
– Skönt! Supergött för dig!
Jag tvättar mina händer och han tar över där jag slutade.
– Va fan är det för jävla hatt du har? Är du någon jävla bohem eller?
Där gick min gräns och jag går tillbaks till killen som nu har sin kuk i näven. Jag förklarar att jag är bohem, jag älskar det och hatten på min skalle är det snyggaste han sett. Han håller med och när jag lämnar toan så skriker han igen:
– Va fan är det med hatten då! Är du någon jävla bohem??
Jag väljer att gå. Killen bad om en jävla högerkrok men jag hade ingen lust att göra idioten sällskap med klippt festivalband. Han löser det nog själv när som helst. Dagen efter vaknar jag upp och läser lite löst på diverse tidningar på nätet. Överallt står det om våldtäkter och sexuella övergrepp på både Bråvallafestivalen och Putte i Parken, som pågår parallellt med förstnämnda. Att det ska gå så pass långt att artister själva, både under och efter sina gigs, nämner för publiken att man hjälper någon upp som ligger ner, att man visar respekt och att ett nej är ett nej, tycker jag är sorgligt som fan! Och trots dessa uppmananden om respekt och kärlek så möts jag av samma nyhetsinslag även dagen därpå. Sista kvällen ville jag runda av före sällskapet men min flickvän som ville dansa vidare vågade inte gå tillbaka till campingen själv och jag fick sitta pall tills hon svängt färdigt. Detta är såklart inte festivalens fel. Det är enstaka individer som väljer att se sig själva som Guds gåva till kvinnan. Vilket i sig är helt okej. Det är bra att tro på sig själv. Men det är stor skillnad på att överlämna sin kropp som en gåva i någons händer mot att helt respektlöst lägga sina händer på någons kropp.
Jag hade en fantastisk helg men känslorna är med dem som fick sin kväll, sin festival, sin självkänsla, sin helg och kanske t.o.m sitt liv förstört för att vissa inte förstår att det enda som betyder “ja” är just ett “Ja!”. Bråvalla är trots detta en festival jag både vill och tänker återkomma till. Dock hoppas jag att alla jävla idioter som skrev in sig själva i kvällstidningarna gör sig själva och alla andra en tjänst att stanna hemma för alltid. Det är seriöst friskare att gå in på en bajamaja och onanera framför en hög av andra människors avföring, än vad det är att kränka någon sexuellt på de sätt som skett.
Så vad hände med killen som var för snygg och sprang runt med världens största kuk? Förmodligen krockade han med en bananfluga och förlorade sin sista hjärncell och kan inte längre varken skryta eller beundra sitt jumbojet mellan benen. Och vad hände med mig? Jo, jag fick bland annat skäll av festivalens skönaste vakt för att jag gick utan alkohol: –
Vad håller du på med?
– Va?
– Är den flaskan tom? –
Ja..?
– Gå till baren och lös det på en gång! Känner inte igen dig!
Vet inte om det skall tas som en komplimang, men lite smickrande var det allt. Eller kanske inte? Just det ja! Snuten tog mig igen!
– Var vänlig blås här. (Jag blåser en smärre tornado i alkotestet)
– Japp! Det var negativt!
– Vad fan innebär de då? Ingen jävla ångest-pingis nu!
– Kör försiktigt.
– Superlätt nu med 2016’s värsta hjärtklappning. Ha det gött!
La två lakrits i backen och vände mig inte om förrän jag såg skylten “Välkommen Till Göteborg”
Blir valiumtoast med kortison nu!
Mvh Coffe Bloodförlust