Klockan är ställd på fem över ”oh my gahd” och jag ska ner till Malmö tillsammans med Hardcore Superstar och SHOCK. Jag har egentligen ingen uppgift förutom att dricka vin men fick senare den åtråvärda tjänsten att servera gratis Jägermeister på förfesten i Malmös shockbutik. En tjänst som passade mig som handen i handsken då det andra valet var att sälja öl.
Alla som träffat mig längre än tre sekunder vet att alkohol och pengar gärna går åt olika håll. Ena över disken och andra i pissoaren. Så ja valde att langa gratis för att slippa betala för alla öl jag ”råkat” ge bort. Hardcore Superstar har spelning på Kulturbolaget senare på kvällen och förfesten som styrs upp i shockbutken är gött skön! Folk är på bra humör och Jocke och Vic från bandet glider förbi och bränner av ett akustiskt-set utan mikrofoner eller annat tekniskt trams. Jävligt bra!
Förband för kvällen är Grand Theft Culture som jag hade tänkt titta på men såklart missade pga min överseriösa insats som bartender. Eftersom jag redan tutats i x-antal ”lunchöl” i Hardcores loge före festen så pratar jag redan flytande breakdance när det är dags för gig. En skön skåning smiskar upp en stor Jack & Cola i fejset på mig och innan den landat så känner jag en bestämd knack på axeln. Det är Adde, trumslagare i Hardcore som ska ha med mig upp på scenen. Där får jag agera personlig bartender till bandet och passar självklart på att unna mig själv varannan av alla 100 shots som hälls upp. Efterfesten i logen vill jag minnas som jävligt kul även om jag egentligen inte minns ett skit. Goare gubbar får man leta efter och trots denna cirkus på KB’s övervåning så lyckades jag ändå gå baklänges till Dr.Feelgood’s för att mitt i natten åka skateboard utan skateboard. Det stod en skateboardramp framför baren. Det stod sprit i baren. Men det stod fan ingen bräda under mina fötter och jag ska nog skatta mina obrutna ben lyckliga för detta faktum. Eftersom Malmö är falafelns stad och priset för denna regnbåge i munnen är nada komma nada jämfört med resten av landet så blev de givetvis nattkrubb. Men eftersom jag inte förstår skånska så köpte jag fem stycken rullar och det blev lika dyrt ändå. Tanken var egentligen att gå vidare och köra Bon Jovi’s ”Bed Of Roses” på karaoke som jag gjorde i Malmö ett par veckor tidigare, klockan 04:30. Jag fick se videon dagen efter och jag känner att den förnedringen måste tvättas bort med en ny. Så blev dock inte fallet eftersom min sambo såg sjudubbelt och flippade brallorna av sig efter lite käk. Karaokevideon kanske jag bjuder på, men inte än. Jag måste smälta den lite först..
Dagen efter blev det raka vägen hem för att packa väskan och flyga över till Paris. Jag höll mig faktiskt från snefylla i hela fem dagar innan jag dag nummer 6(66) prompt skulle ta mig till en rysk vodkabar och blandade vodka, tequila och absint. Efter ha grundat med två flarror rött så såg jag seriöst uppochner och talade flytande franska. Tyvärr så började alla fransmän snacka danska samtidigt så vi fattade fortfarande inte ett skit. Som tur var är ”ansiktet i gatsten” ett universellt språk och alla var nöjda.
På tal om Hardcore Superstar så var jag och Adde från bandet på bio igår och tittade på den nya Star Wars-filmen. Vi slängde i oss tre stora stark och turades om med att pissa bort hela introt. Men vi hade gött snack före filmen om hur man konsumerar musik och hur vi gemensamt kände att Spotify och liknande tjänster gör musik så pass tillgängligt att konsumtionen av den förändrats. Bägge saknar kicken av något nytt i örat och även när man ramlar över ny musik så ger man den inte riktigt den dejten man bör för att verkligen uppnå den där första förälskelsen. Vi jämförde med själva biobesöket. Om detta hade gällt en ny vinylskiva istället för en film. Hade vi då kunnat boka en biljett, köpa några öl och sen gå in och sätta oss och lyssna i två timmar utan att se bandet uppträda? Kanske, kanske inte. Men vi borde göra de! Musik behöver inte bara upplevas live men personligen så kan ja känna att en ny serie eller en ny film får mer aktiv koncentration än just ny musik man lätt streamar iväg i periferin. Inte alltid, men lite oftare skulle jag vilja stänga av hela världen, laga lite käk, hälla upp en flaska rött och flytta filmkvällen till vinylspelaren.
Stay Evil!
/Coffe Blood