Backyard Babies 12/2 2016: Det är fredag och jag har på grund av vrängd plånbok lovat mig själv att ta det rätt lugnt med fyllan och inte spendera lördagen med skallen i porslinbrunnen. Klockan 04.00 står jag på avenyn med en stulen choklad i kallingarna som lyckats smälta medan jag beställer tre stycken taxibilar till tre olika adresser. Ingen till gatan där jag faktiskt befinner mig och framgörningsavgifterna avlöser varandra på kontot tills det börjar lukta promenad hem.
Vi börjar hemma med lite matlagning och ett glas vin (läs tunna). Vår vän och likasinnade alkopucko Viktor Skatt väljer att svänga förbi på en tallrik innan vi beger oss mot Trädgård’n och kvällens tre band som ska underhålla oss. Eftersom första bandet går på redan 19:30 hinner Viktor bara vara här en timme innan vi ska avlägsna oss. Han frågar om han ska ta med något att dricka.
-Självklart! Ta med lite vin eller nått.
Killen glider in med tre liter rödvin och en hel flaska gin. Vi har alltså en timme på oss. Eftersom jag inte har något att blanda ginen med hemma så blandar vi det helt enkelt med koncentrerad lime och redan där borde jag hört varningsklockorna ringa. Men jag antar att min tinnitus helt enkelt skydda mig från sanningen den här gången också.
Väl på Trädgårn är det de glada punkrockarna Junkstars från Stockholm som öppnar kvällen och i vanlig ordning bjuder dem på ett energiladdat och jävligt glatt gig. Därefter blåser Heavy Tiger igång och med sin kaxiga rock n roll och sjukt snygga scenkläder kan man inte annat än att digga vad dem bjuder på. Två jävligt sköna trios har nu värmt upp publiken för Backyard Babies och jag måste påpeka att turnépaketet är väl genomtänkt.
Backyard Babies som är aktuella med ny skiva och en comeback efter sex års uppehåll är glada att vara på plats. Senast jag såg dem var på Sweden Rock Festival och detta är utan tvekan en bättre och råare spelning. Backyard ska upplevas på just det här sättet: mörkt, klibbigt och rått! Halvvägs in i Backyards set så känner ja dock hur fyllan börjar peaka och mitt löfte om en lugn kväll börjar kännas lika avlägsen som 2pacs återuppståndelse. Det dröjer inte många minuter innan jag befinner mig i logen med diverse löst folk och dricker allt som saknar kork. Jag blir ombedd att öppna en flaska skumpa och passar även på som nybliven kypare att unna mig själv två sejdlar fulla av detta franska benknäckar-rus från himmelen. Vid detta laget har alla mina spärrar nått ryska mått och när någon nämner efterfest på Hardrock Café är jag inte sen med att haka på. Hur jag tog mig dit har jag ingen aning om men jag antar att jag telporterade mig eftersom allt hände på en sekund. Ena stunden står jag skelögd och drömmer mig bort bland champagnens alla bubblor och nästa sekund står jag och snackar med Dregen om musikklimatet i Göteborg vs Stockholm där vi är totalt oense om vilken stad som är hårdast att slå sig igenom i. Jag röstar Göteborg, han röstar emot.
Mikkey Dee kommer in i diskussionen och när jag inser att jag inte längre förstår det svenska språket väljer jag att runda av och bege mig hem. Det skulle visa sig ta två timmar. Och jag förflyttade mig max 50 meter under hela tiden. Jag övertalade min flickvän att jag var tvungen att snatta vilket hon tyckte var det dummaste hon hört och menade på att jag måste växa upp och sluta tycka att snatta är det roligaste som finns när fyllan utspelar sig på knäna. Jag höll med och stoppade samtidigt ner en choklad i kallingarna och unnade mig även ett extra pringlesrör utöver det vi redan degat för. Jag tog även på mig ansvaret att lösa en taxi. Min tjej undrar vart fan den där jävla bilen jag beställde för en kvart sedan befinner sig och jag inser att skickat fel adress. När taxin ringer så är vi på andra sidan stan. Så jag säger en ny adress och han lovar att komma så fort som möjligt. Telefonen ringer och chauffören undrar återigen vart fan vi står. Detta är en ny chaufför då den förra insåg att jag var ett hopplöst fall och det skulle hinna bli vår innan jag fattade vart jag befann mig. Jag inser under samtalet med den nya taxin att jag återigen sagt fel adress. Han flippar och jag orkar inte ens förklara vart jag befinner mig utan beställer istället taxi nummer tre. Den här gången skall det inte bli fel! Två stycken framkörningsavgifter har redan dragits från mitt konto och nu börjar det närma sig promenad med en flickvän som snart brinner upp över min obotliga idioti. Taxi nummer tre är på väg och när chauffören ringer så inser jag att jag för tredje gången sagt fel adress. Eftersom jag nu vet att jag är så nära en avrättning jag kan komma så låtsas jag som ingenting. Jag skiter i att svara när han ringer, betalar återigen en framkörningsavgift och springer ut mitt i vägen för att stoppa första bästa svindyra fejktaxi.
-Munkebäckstorget! 100 spänn?
-Nej nej nej! 180kr!
-Kom igen nu! 150 spänn?
-180kr kompis! Jag måste överleva.
Jag kollar på min tjej som redan satt sig i baksätet och svarar.
-Okej fuck it, jag med! Vi drar!
När jag hoppar ur taxin märker jag att det ligger en smält chokladkaka i mina kallingar. Jag slår mig ner vid köksbordet och häller i mig ett helt rör med pringles och hinkar ett glas med resorb. Klockan är 05:00 och lördagen blev en av de värsta baksmällorna i mitt redan överförfriskade liv. Länge leve brutna löften och förfrusna höfter!
/Coffe Bloodångest
Foto: Emelie Eng